Våra Örter

De flesta människor tror att örter bara är något man använder för att krydda maten med. Men, för tusentals år sedan spelade örter och andra växter en väsentlig roll som medicinalväxter. Aspirin t.ex. kommer ursprungligen ur barken från vide.

Det finns ett naturligt samband mellan örter, helande och hälsa. Av den enkla anledningen har örtbaserad medicin en djup och bred förankring i det flesta av världens kulturer. En stor del av den gamla örtkunskapen bevaras och förs vidare i form av berättelser. Men det finns också noga dokumenterat i örtaböcker som ger en detaljerad information om egenskaperna hos de växter som används inom örtmedicinen.
Örter och örtmedicin är utgånspunkten för de läkemedel som dagens läkemedelsindustri tillverkar. De aktiva beståndsdelarna i örter har identifierats, analyserats och därefter tillverkats på syntetiskt vis. 

Örter är absolut inte tänkt som någon slags ersättning för veterinär-/läkarvård.
Om ni är sjuk måste ni självklart tillkalla veterinär/läkare.
Om ni vill behandla er med örter bör ni göra detta i samråd med veterinär/läkare.

 

nassla

Nässla (Urtica Dioica)
Den oansenliga nässlan är vanligt förekommande i världens alla tempererade områden. Den brukar växa vilt i häckar, kring åkrar och vid vägrenar – överallt där det finns tillräckligt med kväve i jorden. De fibrer som kan utvinnas från nässlan liknar hampans och linets fibrer och användes förr såväl till kläder som till segelduk och rep. Vissa tygproducenter anser än i dag att nässelfibrer är bättre än bomull för att tillverka sammet och plysch. Nässlan är också rik på vitaminer och mineraler och kan användas som ersättning för löpe.

Nässlans aktiva beståndsdelar är flavoner, aminer, glukokinoner och tanniner. Den innehåller också stora mängder av mineralerna kalcium, kalium, kisel och järn, liksom C-vitamin. Nässlan innehåller höga halter av järn och kan användas med gott resultat för att behandla anemi. Nässlan är också starkt vattendrivande och har en sammandragande och blodstillande verkan. Den har rykte om sig att ha en välgörande verkan vid artrit, vilket hänger samman med dess förmåga att avlägsna urinsyra och andra sura slaggprodukter från kroppen.

Nässlan har också visat sig ha en gynnsam effekt på hjärtat och förbättrar cirkulationen till vävnaderna. Dessutom har man funnit att nässlan stimulerar mjölkproduktionen och sänker blodsockret hos dem som har högt blodsocker.

 

vitlok

Vitlök (Allium Sativum)
Vitlökens egenskaper skulle kunna låta för bra för att vara sanna om de inte var underbyggda av vetenskaplig forskning från många olika håll. Den omfattande forskning som har gjorts om denna fantastiska växt visar varför vitlöken har ansetts så viktig i mer än tvåtusen år. Växten härstammar från Centralasien men odlas nu över hela världen, särskilt i södra Europa.

Den främsta beståndsdelen I vitlök är eterisk olja som innehåller alliin, som omvandlas av enzymet alliinas till diallyldisulfid. Det här ämnet har visat sig vara ett effektivt antibiotikum även när det späds ut. Samma ingrediens skapar en ogynnsam miljö i tarmarna för parasiter och har därmed en maskdrivande verkan. Vitlök främjar samtidigt en normal symbiotisk tarmflora och möjliggör ett mer effektivt upptag av näringsämnen. Utsöndringen av den eteriska oljan via lungorna steriliserar alveolerna och luftrören, vilket gör den till en effektiv behandling mot luftrörsinfektioner.

Vitlök innehåller också germanium, som har en kärlvidgande verkan och därmed sänker högt blodtryck, samt glukokininer, som anses sänka blodsockernivån och förbättra bukspottkörtelns funktion, vilket är till nytta vid diabetes och hyperglykemi.

Andra egenskaper hos vitlöken är att den är slemlösande och lindrar katarrer, att den är diaforetisk, det vill säga svettdrivande, samt att den är antiinflammatorisk och fungerar som antihistamin, vilket gör att den lindrar allergiska reaktioner. Vissa försök har gjorts som visar att vitlök har en svampdödande effekt, att den är effektiv mot muntorsk samt att den kan hämma tillväxten av maligna celler i urinsystemet. Som om allt detta inte vore tillräckligt, har vitlök också visat sig minska upptaget av lipider och kolesterol och därmed motverka plack i artärerna, vilket i sin tur gör att den kan bidra till att förhindra uppkomsten av hjärtkärlsjukdom.

 

snärjmåra

Snärjmåra (Galium Aparine)
Snärjmåra är den sträva och snåriga brittiska häckväxt som kallas för ”snärjegräs” eller ”vattenbinda” som barn ofta roar sig med att plocka och sätta fast på ryggen på människor. Frukterna är täckta med krokförsedda borst som fastnar i djurs pälsar, så att de sprids bort från moderplantan. För användning som örtmedel måste växten skördas under vår och försommar strax före blomningen.

De verksamma beståndsdelarna i snärjmåra är kumaringlykosider, rött färgämne som innehåller en antrakinon, galiosin, citronsyra och andra syror samt tanniner. Galiosin är känt för att ha specifika antiinflammatoriska och kramplösande effekter på urinvägarna och tros kunna förhindra uppkomsten av stenar i urinsystemet.

Snärjmåra har en gynnsam verkan på både urinsystemet och lymfsystemet genom att den ökar cirkulationen och minskar vätskeansamling. Dess vattendrivande egenskaper kan hjälpa till att förebygga ansamling av toxiner i kroppen.

 

timjan

Kryddtimjan (Thymus Vulgaris)
Det finns numera många olika varianter av timjan, som alla härstammar från den vildväxande timjan som fortfarande finns i Medelhavsländerna i södra Europa. Alla de här underarterna innehåller en del aktiva beståndsdelar, men styrkan varierar avsevärt varför det inom örtmedicinen är viktigt att använda standardarten.

Timjan innehåller eterisk olja med beståndsdelar som tymol, karvakrol, borneol, cymen och linalool. Tymol är ett starkt antiseptisk ämne som verkar utan att irritera hud eller slemhinnor. Karvakrol stimulerar slemhinnorna medan borneol stimulerar cirkulations-, andnings- och nervsystemet.

Timjan i dess hela form innehåller också tanniner, flavoner och saponiner. Den motverkar svamporganismer och parasiter och är särskilt effektiv mot rundmask.

Timjan har en kramplösande verkan på tarmarna och motverkar väderspänningar. Vid astmatiska besvär kan timjan också lindra kramp i luftrören. Timjans antiseptiska verkan är effektiv mot infektion i urinvägarna och i luftrören, och den är särskilt värdefull på grund av dess slemlösande egenskaper.

 

kajennepeppar

Kajennpeppar (Capsicum Minimum)
Kajennpepparn härstammar från Centralamerika, men fördes till Europa och Indien på 1400-talet av portugiserna. Kort därefter spreds odlingen av kajennpeppar till Afrika, som nu är främsta leverantör till Storbritannien. Kajennpeppar ingår i familjen nattskatta och är släkt med potatis, tomater, tobak, spikklubba och bolmört.

De viktigaste beståndsdelarna i kajennpeppar är alkaloider, däribland capsaicin, karotenoider (färgämnen), flavoner, askorbinsyra samt eterisk olja. Man vet att capsaicin liknar vissa prostaglandiner, kemiskt närbesläktade fettsyror som stimulerar den glatta muskulaturen och kan sänka blodtrycket, reglera utsöndringen av magsyra i magsäcken, reglera kroppstemperaturen samt dämpa inflammation och minska blodkärlens permeabilitet eller genomsläpplighet. Den har också visat sig ha en smärtstillande effekt.

Kajennpeppar i dess hela form är starkt cirkulationshöjande och svettdrivande. Den stimulerar också utsöndringen av magsafter, är antiseptisk och lindrar väderspänningar. När kajennpeppar ingår i ett hälsomedel har den en stärkande effekt och gör så att de andra beståndsdelarna förs ut i alla vävnader även vid dålig cirkulation.

 

slipperyelm

Rödalm/Slippery Elm (Ulmus Fulva)
Rödalm är ett träd som härstammar från Nordamerika. Den inre barken från trädet torkas och mals till ett pulver som kan användas för att tillaga en näringsrik välling.

Den huvudsakliga beståndsdelen i rödalm är växtslem, stärkelse och tanniner. Rödalmens slem kan hjälpa till att lindra magsmärtor vid kolik och magsår och lindra inflammatoriska magåkommor. Rödalm främjar också slemproduktionen i magtarmkanalen, vilket ger extra skydd för magens och tarmarnas slemhinnor, i synnerhet när det råder överskott av magsyra. Forskningsresultat visar att rödalm innehåller antioxidanter som kan lindra inflammation i tarmarna.

Rödalm har också en milt laxerande effekt eftersom kroppen inte kan bryta ner slem, vilket gör att den mjuka massa som bildas lätt kan röra sig genom tarmarna. Samtidigt kan rödalm också få musklerna i tarmarna att dras samman och därigenom motverka förstoppning.

 

kanel

Kanel (Cinnamomum Zeylandicum)
Kanelträdet härstammar från kryddön Sri Lanka, men odlas nu överallt i tropikerna. Kanel importerades till Egypten så tidigt som 2 000 f.Kr. och var förr i tiden mycket uppskattad eftersom den ansågs som en passande gåva till kungligheter. Kanelkryddan görs genom att man torkar det inre lagret av barken från unga träd, som kan bli upp till tio meter höga som fullvuxna.

Den viktigaste beståndsdelen i kanel är den eteriska oljan som innehåller kanelaldehyd, kanelsyra, eugenol, metyleugenol, fellandren samt kanelacetat. Kanelaldehyd har visat sig ha lugnande, svampdödande, bakteriedödande och febernedsättande effekter. Den eteriska oljan i dess hela form har också antivirala egenskaper, fungerar som ett maskdrivande medel samt stimulerar matsmältning och cirkulation. Kanel innehåller även kumariner och kondenserade tanniner, som bidrar till att kanel har en kramplösande verkan, lindrar väderspänningar och även lindrar magkramper orsakade av diarré.

 

mynta

Pepparmynta (Mentha Piperita)
Pepparmyntan användes ursprungligen av grekerna och fördes till Storbritannien på romartiden, då den användes på en mängd olika sätt, till exempel för att hålla gnagare borta från ostar. Växten odlas nu i hela världen men trivs bäst i områden med ett tempererat klimat.

Pepparmynta innehåller eterisk olja, vars viktigaste beståndsdel är mentol. Mentol är en monocyklisk alkohol som i sin isolerade form bildar kristaller. Pepparmynta är starkt antiseptiskt, är mycket effektiv mot parasiter och kan användas för att behandla ringorm och andra svampinfektioner på huden. Den har också en milt lokalbedömande effekt.

Pepparmyntans alla beståndsdelar tillsammans tycks vara mer effektiva än enbart mentol vid invärtes bruk, vilket tyder på att de andra beståndsdelarna också har en stor betydelse. De är bland annat pulegon, menton, piperiton, eukalyptol och limonen liksom tanniner och flavoner. Pepparmyntan har en kramplösande verkan i magen och en lugnande effekt på magslemhinnan, särskilt i tjocktarmen, vilket gör att den lindrar väderspänningar och även kan lindra gallbesvär.

Pepparmynta främjar också flödet av gallvätska till tarmarna, vilket renar levern och lindrar infektioner och inflammationer i gallblåsan. Den har också en allmänt avslappnande verkan som kan hjälpa mot nervösa spänningar.

 

kvassia

Kvassia (Picrasma Excelsa)
Kvassia, även kallad bitterved, kommer från ett träd som växer i Sydamerika. Dessa aktiva beståndsdelar är alkaloider och kvassinoider. Växten används traditionellt för att behandla angrepp av rundmask samt som ett stärkande och aptitstimulerande medel.

 

fankol

Fänkål (Foeniculum Vulgare)
Fänkål tillhör den flockblommiga växtfamiljen. Den härstammar från Europa och har inplanterats i de flesta tempererade områden i världen. Fänkål har en särpräglad och aromatisk smak, och en av dess mest kända effekter är att den bidrar till att lindra magknip och kolik hos spädbarn.

Fänkål innehåller eterisk olja vars viktigaste beståndsdel är anetol, samt även tanniner, fet olja, stigmasterol och kumarin. Dessa verksamma ämnen balanserar matsmältningen och är effektiva mot väderspänningar. Fänkål kan stimulera aptiten och göra så att fettrik mat smälts snabbare.

Fänkål har också antiinflammatoriska egenskaper och kan användas för att vidga luftrören och minska ansamling av vätska och slem i lungorna.  Den har en starkt urindrivande verkan och är effektiv vid urinvägsinfektioner samt har visat sig stimulera mjölkproduktion.

 

alandsrot

Ålandsroten (Inula Helenium)
Ålandsroten ger en bra illustration av örternas komplexa och sammansatta verkningssätt. Växtslemmet har en avslappnande verkan samtidigt som den eteriska oljan har en stimulerande effekt, vilket gör att växten både lindrar irritation och är slemlösande. Förutom dessa egenskaper har den också en allmänt antibakteriell verkan och den bittra smaken stimulerar aptiten och matsmältningen. Priest och Priest betraktade ålandsroten som ”milt stimulerande, stärkande och slemlösande, lämplig vid kronisk luftrörskatarr: den skyddar, stärker och renar slemhinnorna i lungorna. Lämplig att användas vid kroniska bröstbesvär med svår katarr med slembildning.


Echinacea  (Echinacea Angustifolia)
Echinacea hjälper immunförsvaret att producera infektionsbekämpande vita blodkroppar. Örten kan förebygga och behandla olika bakterie-, virus- och svampinfektioner, däribland halsfluss, förkylning, influensa, bihåleinflammation och körtelfeber. Genom att stimulera blodcirkulationen fungerar echinacea svettdrivande och därmed febernedsättande. Som antiinflammatoriskt medel kan den behandla artrit, gikt och bäckeninflammation. Tinktur av echinacea är bra att skölja munnen med vid sjukdom i tandköttet samt att tvätta sår och bett med.